longwaydownunder

Hejsan halla.
Da tar jag och skriver ett inlagg om hur jag har det har i storstaden Sydney. Vi har varit har i ca 2 1/2 vecka och fortfarande inget jobb an. Eller har fatt ett slags lagerjobb som jag inte har testat pa en for det ar ratt svart att hitta 2 timmar utanfor Sydney men det kommer (lustigt nog bestamde jag mig for att aka dit idag men hor dom av sig om jobb just idag? nej, men alla andra dagar)

Forsta veckan har i Sydney va den basta tiden vi hade riktigt roligt och traffade massor med nya manniskor som har akt vidare i landet nu sa dom traffar vi inte mer (trakigt nog for dom tog hand om oss, Sidney, vi tanker pa dig) Vi va ute och dansade och njot av det fina vadret.

Andra veckan borjade vi ta tag i saker, som lagenhet och jobb men motgangarna bara oser over oss. Ibland undrar jag for mig sjalv, Gud, snalla beratta for mig, vad har jag gjort for att fortjana detta? Ar jag domd till att misslyckas? Haha, inte riktigt sa illa kanske men nara inpa. Man blir trott i huvudet nar ingenting gar ens vag, men jag kampar vidare, jag ska klara detta! Sa svart ska det val for fan inte vara. Ett jobb, halla?

Inne pa var 3e vecka (nu alltsa) sa har humoret gatt upp och ner. Vi har bytt hostel och bor pa ett riktigt skabbigt stalle med konstiga manniskor och det gor ju inte direkt att man mar battre. Men vi stottar varandra, vi har ingen tid att forlora pa att ga runt och kanna oss hopplosa.

Sydney for ovrigt ar stort, och inne i stan avgaser och smutsigt, som i vilken storstad som helst. Nere i ett omrade som heter Darling Harbour ar finare, med batar i hamnen och mysiga resturanger, sen nere vid Harbour Bridge ar det ocksa mysigt och vi hoppas pa att fa stanna sa lange sa att vi far uppleva New Years Eve har. Och till jul sa hoppas vi kunna ta en tripp till IKEA och fa oss ett lass kottbullar och kanske ocksa, SILL.. mmm. Borjar bli trott pa pastan och nudlarna (for dom som kanner mig sa brukar jag spy pa denna sorts mat)

Jag saknar min familj dar hemma och jag tanker pa er varje dag <3 Hoppas ni haller tummarna for mig och inte tvivla, for jag SKA klara detta, och jag hoppas att ni tror pa mig att jag ska gora det ocksa.

Skulle ocksa vilja skanka en tanke at min kara van Moa Karlsson, som jag onskar vore har hos mig nu sa jag kunde kanna mig trygg om natten, du ar den enda som forstar precis hur jag kanner, du kan min hjarna helt enkelt och det ar en strid varje dag att inte kunna prata med dig. Jag alskar dig och jag hoppas att du har det bra dar hemma och tar hand om dig, ge en kram till Mette fran mig.

En tanke till min alskade van Tina Fredriksson, som jag skulle behova har att muntra upp mig som hon alltid brukar kunna gora, som bara hon kan! En Tina-kvall efterlyses. Hoppas du klarar dig utan mig dar hemma, skulle garna varit hos dig nu och pratat skit om alla. Saknar och alskar dig min van, halsa mamma Carina fran mig och Rambo for jag vet att han gillar mig sa mkt.

Hanna Liljeberg, om jag har forstatt laget ratt, sa ar jag gald for din skull (om du nu forstar vad jag menar), annars sa sager jag bara kor hart :) saknar dig och vara fina stunder nar vi ar allmant storda, det far mig alltid pa bra humor, love you my hunbun, du ar en av de basta!

Da sa gott folk, ater till mitt jobb sokande, JIPPIE.
Fred ut och ha det bra, solen skiner har iaf vilket jag antar att det inte gor hemma i Sverige, sa jag far gotta mig at det tills nat battre kommer upp.