longwaydownunder

Fran Darwin den 3 okt akte jag till Perth med en mellanlandning i Alice Springs pa 35 minuter. Alice Springs ar val mestadels kand over Uluru, en stor rod sten som ligger ganska exakt i mitten utav Australien. Alice Springs + Uluru hade jag bestamt att besoka innan jag aker hem. Att kolla pa en stor och rod sten ar val kanske inte sa fascinerande/spannande egentligen, men eftersom det ar en utav Australiens mest kandaste platser och jag ar en turist sa hor det ju faktiskt till. Med tanke pa att jag formodligen aldrig kommer att aka till Australien igen vill jag inte missa nagot utav vad som finns att erbjudas.
35 minuter i Alice Springs senare var det dags att stiga pa planet igen och fortsatta resan till Perth. Det var da jag fick syn pa den maffiga, kanda, stora och roda stenen som kallar sig Uluru, liggandes i mitten utav Australien. Det blev en liten annorlunda variant autav att besoka Uluru eftersom jag satt i planet och flog over stenen. Men vad gor det? Nu har jag i alla fall sett stenen med egna ogon och slipper gora en dyr guidad tour.








Val framme i Perth motta jag upp Catja utanfor vart hostel Britannia on William for en guidad tur runt Perth som visade sig vara en sot och stadad stad gemfort med manga andra, men som var betydligt mycket mindre an vad jag hade forestallt. Pa kvallen hade vi kalas pa hostelet med Catjas vanner. Vi planerade en utgang men att ga ut en sondagskvall i Perth ar inget att rekommendera da ingentingg var oppet och inte en sjal fanns ute. Det fick istallet bli fyllekak hos dominos och sedan en efterfest pa hostelet.
Morgonen darpa akte vi med en 5-days tour runt "perth". Forsta dagen besokte vi olika strander, gick ner i en 47 meters grotta. Syret tog slut och det var tungt och ack sa anstrangande att andas dar nere. Pa kvallen tog vi en "pubrunda". Tva pubar var allt vad den lilla staden hade att erbjuda. Resten utav dagarna klattrade vi i trad och var allmant stolliga. Kollade pa annu fler vackra strander, besokte de mest kandaste platserna i Victoria. Besokte den lgendariska Margaret River, fem-stjarnig World Series kvalificerade dar varldsklass surf och proffs fran hela varlden kommer for att surfa, trana och tavla i de gegantiska vagorna. Det var sa otroligt maffigt att kolla pa fran de stora klipporna vi stod pa. En annan dag var vi pa vinprovning (?) i landsbyggden, bergsklattring, mycket hikande med fantastiska utsikter och underbart god mat varenda dag.


Har kommer en bild som visar hur denna fem dagars turen var. Vi akte fran Perth, soderut langs kusten.


 

  

Flygplanet till Darwin var forsenat pagrund av storm. Regn, blast och blixt. Det blev en extra svettig resa i luften. Jag kom i alla fall fram oskadd. Kom fram till hostelet osv nagongang runt midnatt da receptionen var stang. Fick ringa ett nr som hangde pa ytterdorren och en snall dam svarade och kom springandes for att slappa in mig ca 10 minuter senare. Checkade in och fick nyckel. Borjade packa infor dagen darpa och badda iordning sangen. Somnade nagon gang runt halv tva skulle jag tippa. Alarmklockan ringde igen klockan 5 da det var dags att stiga upp. Bussen kom 6 for att hamta upp riktigt harliga 16 manniskor. (jag var saklart en utav dom). Vi akte igenom Darwin pa 5 sec och sen var vi ute i vildmarken. Ingen teckning finns det i bushen heller. Hur det sag ut var precis det jag hade forestallt mig om hur Australien faktiskt sag ut. Det var torrt, roda vagar och lite gras/trad har och var + en massa hoppandes kangurur. Sjukt javla svettigt och flugor surrandes overallt. Kom fram till en krokodilflod dar som vi akte ut med bat pa. Sag sakert ett tiotal krokodiler mellan 3-4 meter stora. Akte sedan vidare i bushen for att halsa pa den befolkning som var forst i Australien, har dock glomt bort namnet pa vad de kallar sig.
Gick igenom Kakadu National Park, campande, badade i vattenfall och hade det allmant bra under tre dar. Nar vi kom tillbaka till Darwin hade vi efterfest i en bar med mat, ol och skratt. Dagen darpa fortsatte jag att pressa mina branna fran brun till svart innan vi spanderade kvallen/natten i en bar. The wet dream ball - night. 
Morgonen darpa (04:55) tog jag flyget till Perth for att mota upp min nya favoritbrud, Caaatja.  

Nu sitter jag i Cairns, langst upp i norr pa ostkusten. Har har jag spenderat mina dagar sen i torsdags. Vantar pa bussen som kommer halv fem och kor mig till flygplatsen.

Fran Brisbane akte vi till Australiens storsta zoo som ligger nagonstans mellan Brisbane och Noosa Head. Natten spenderade vi i var van pa pakeringen till stranden i Noosa Head. Gjorde ett forsok till att laga mat med var gas-spis, men la ner det ganska fort efter att vi nastan brant upp hela bilen. Dagen efter spenderade vi ett par timmar pa stranden innan vi akte vidare till Rainbow beach. Akte sedan vidare till Hervey Bay for att sla lager over natten. Dagen efter akte vi ut med yacht for att kolla pa blavalar och delfiner vilket var en stor highlight! Valarna var mellan 13-15 meter stora. De hoppade och dok upp over ytan. Delfinerna hoppade langs med baten nar vi korde. Jag har filmat alltihopa sa jag far se om jag lyckas fa upp den har. Annars far mina nara och kara ha talamod tills jag kommer hem. Efter en toppendag pa havet gick vi ut i Hervey Bay for att ett glas rott tillsammans med Anne, en annan kompis fran Sydney. Dagen darpa var det dags for Fraser Island vilket jag maste saga var lite av en besvikelse. Vi hade bara tid att stanna for en natt och tva dar, och darmed blev det ingen self-driving vilket formodligen hade varit betydligt mycket roligare, + att Lake McKenie var avstangd over helgen och vi sag inga dingosar. Vackert var det saklart, men jag hade forvantat mig mer. Efter Fraser Island korde vi elva timmar mitt i natten for att komma fram till Airlie beach, och tidigt pa morgonen ga ombord pa New Horizon for att segla runt bland whitsunday. Detta var det vackraste mitt oga har skadat under min livstid. Och det var otroligt roliga tre dagar med bad, snorkling och fest med harliga manniskor. Efter the cruise hade vi en galen efterfest pa fastlandet med alla som hade varit med pa baten. Natten blev lang med alldeles for manga drinkar. Morgonen darpa var det bara att stiga upp, se glad ut och fortsatta var trip till Townsville for att darifran ta farjan over till Magnetic Island. Vilket jag maste erkanna var ocksa liten av en besvikelse. Hade forvantat mig mer utav det ocksa. Vi spenderade en heldag dar, satt pa stranden och drack ol vid solnedgangen. Sa romantiskt vi hade, jag och frugan. Efter Townsville korde vi vidare till Mission beach. Och som jag tidigare berattat, sa gav pappan mig skydiving i julklapp. Trots att jag sjalv hade onskat det sa ar det ju sjalvmoprd for fan. Jag har forberatt mig mentalt infor denna handelse i 9 manader och varenda gang jag har tankt pa det har jag fatt handsvett och forsokte fortranga det. Men jag har skjutit upp det alldeles for lange. Och finns det an battre plats att gora det ovanfor The Great Barrier Reef? Tror knappast det. Sa vi gick in pa ett hostel och bokade och lyckades fa tid samma dag. Har kom chocken och det var nu eller aldrig. Jag var nervos, livradd, sket ner mig, spydde, grat och hade en hjartinfarkt, men det var det vart. Nar vi kommit till 14000 ft, 4 km fran marken sag jag en efter en hoppa ut fran flygplanet och jag fick panik. Sen var det min tur. Jag foll i over 220 km/h och fritt fall i over 60 sekunder. Att falla fran himlen en hel minut, det var en mycket lang minut maste jag saga. Men det var den basta minuten jag varit med om. Och jag ar sjukt stolt over mig sjalv for att ha gjort det, och med all ratta tycker jag. Kanns underbart att utmana sig sjalv. 

Jaha, efter Mission beach var det ater igen att paborja resten av var resa till var sista destination efter 2200 km korande, Cairns. Lamnade av var alskade Just-Married-van och tog in pa hostel. Motte upp ett par vanner vi traffat fran Fraser Island och New Horizon. Akte ut med yacht dagen efter for att dyka/snorkla bland The Great Barrier Reef, har sag jag ocksa en gra spets haj och skoldpadda. 

I sondags akte Aurelia tillbaka till Sydney eftersom hon hade bara tva veckor ledigt fran jobbet. Min resa fortsatter. Ikvall aker jag till Darwin, pa sondag aker jag till Perth och lordagen efter aker jag till Adelaide. Dar vi darifran kor ytterliga en road trip langs The Great Ocean Road tills vi kommer fram till Melbourne. Det ar i alla fall tanken och vad vi hoppats pa. Det borja svida i planboken och det kommer bli tight, men jag ska gora mitt yttersta att gora det jag vill, och att slippa ha en angest efterat. Tjejen jag nu ska resa med heter Catja och kommer fran Tyskland, som vi traffade flera ganger under resans gang. Jag maste saga att jag saknar mitt hem, Sydney. Och det kanns ganska trakigt att jag faktiskt langtar tills jag kommer hem till min lagenhet och underbara vanner. Men det ar sanningen, for jag alskar mitt liv jag lever i Sydney. Men nu ska jag njuta utav vad Australien har att erbjuda. Tror knappast nagonting kommer sla Sydney, men det ar upp till bevis. 

Jag vill avsluta med att saga ett stort tack till pappa, for den basta julklappen nagonsin!











  
  

Traveling in a fried-out combie. On a hippie trail, head full of zombie. I met a strange lady, she made me nervous. She took me in and gave me breakfast. And she said, "Do you come from a land down under?" Where women glow and men plunder. Can't you hear, can't you hear the thunder? You better run, you better take cover. 
Buying bread from a man in Brussels, he was six foot four and full of muscles. I said, "Do you speak-a my language?". He just smiled, and gave [ME] a vegemite sandwich. And he said, " I come from a land down under, Where beer does flow, and men chunder. Can't you hear, can't you hear the thunder? You better run, you better take cover."
Lying in a den in Bombay, with a slack jaw and not much to say. I said to the man, "Are you trying to tempt me? Because I come from the land of plenty?" He said, "Oh, do you come from the land down under?" Ohh yea,yea, Where women glow and men plunder. Can't you hear, can't you hear the thunder? You better run, you better take cover." (5x)





Jag tankte slanga in ett inlagg mellan Fiji-inlaggen och meddela er alla om att jag och frugan ar nu pa honeymoon.

Aurelia (frugan) och min relation ar valdigt speciell. Vi ar som ett par som vart gifta i 50 ar. Och anledningen till att hon ar frun och jag maken ar enkel. Hon ar den tjatiga och den som bestammer i vart forhallande. Hon ar den som gnaller och den som klagar pa allt och alla utan nagon som helst anledning. Jag ar den som gor som hon sager for att gora henne nojd och undga brak eller eventuellt skilsmassa. Trots detta elande alskar jag min vackra fru, och jag vet att hon alskar mig tillbaka. Alltsa shit, nu vet jag vilket helvete ni karlar kan ga igenom ibland. Ar alla kvinnor sa mot sina man eller ar det bara fransyskor? Jag lovar i alla fall mig sjalv att aldrig behandla min framtida man sa illa.

Anyway, vi har nu paborjat den efterlangtade roadtripen som jag har vantat sa lange pa. Vi akte till Brisbane den 13 sept, och sista destination ar i Cairns den 26. I skrivandets stund sitter vi hos Donald i Harvey Bay, och har precis blivit avlamnade fran Fraser Island efter tva dagars tour dar. 
Fran Brisbane akte vi med var just-married (som vi kallar var van) som vi hyrt, till Australia zoo och Noosa - Rainbow beach - Harvey Bay - Fraser Island. Nu vantar en elva timmars korning pa Autsraliens vagar till Airlie beach whitsunday. Dar vi imorgon halv 3 (om 15.5 timmar) ska bestiga vart kommande hem for tva natter och tre dar, New Horizon kallas kryssningsbaten vi ska glida runt pa bland oarna. Darefter nya aventyr.

Efter att jag landat i Nadi kom en man vid namn Joe och motte upp mig pa flygplatsen. Tillsammans vantade vi pa Marcia som anlande en timme senare an mig. Darefter hjalpte Joe mig och Marcia att planera och boka var resa runt oarna pa The Yasawa Islands. En taxi kom och hamtade oss och vi akte till ett hotell i Nadi att spendera var forsta natt.

Dagen efter kom en buss som plockade upp oss tidigt pa morgonen for att ta oss till hamnen dar den gula farjan vantade. Fem timmar senare pa havet nar klockan slagit 2, var det dax att ga iland pa o nr 27 pa kartan, Nacula som ligger langst upp i norr. Vi var sex stycken som gick iland och blev bemotta av harlig sang fran personalen. Darefter blev vi serverade lunh och kokonotsvatten. 
Bungalowsen lag langs med stranden, vi hade dorm. Det vill saga man bor med flera manniskor och delar toalett, precis som hostel. I var bungalow bodde redan en grek vid namn Basil. Havet precis utanfor var bungalow och reception hade ingen speciell vacker strand. Dessutom gick det knappt att svalka sig dar eftersom korallreven borjade nast intill strand. Sa jag och Marcia tog oss en promenad for att utforska on och hitta den basta stranden. 30 minuter senarfe slog vi lager for eftermiddagen och borjade jobba pa brannan. Lite knepigt var det dock att ga tillbaka pa kvallen nar tidvattnet hade stigit sa pass mycket att vi fick bestiga massiva klippor varre an Mount Everest. Pa kvallen blev vi serverade soppa till forratt och klyftpotatis med fisk till varmratt. Efter mat och trevligt sallskap med resten av ons turister dansade vi Bula-dansen och drack kuava, (fijianernas?) egen dryck gjord av hemliga ingredienser och som smakade lera.


DAG 2 - BLUE LAGOON

Frukosten serverades klockan 8 och bestod utav aggrora, farsk frukt, toast, kaffe och muffins. Efter frukosten gjorde vi en utflykt till Blue Lagoon, on dar filmen med samma titel ar inspelad. Dar badade/snorklade och solade vi under hela dagen. Korallen langs strandkanten imponerade inte sa mycket pa mig. Men lite langre ut var det sa betydligt mycket vackrare. Vi sag sjostjarnor, motte pa ett stim utan svardfiskar och en bebis blackfisk + tusemtals nemo-fiskar. Blue Lagoon bor man absolut aka till om man ar i trakterna.
Under kvallen hade vi bbq, korkade upp en flaska rott, drack mer kuava och spelade gitarr pa stranden under stjarnorna pa himlen.

Dag 3 besokte vi Naculas village. Det fanns tre byar pa on, och denna var den storsta med 700 invanare. De levde i hyddor, vissa gjorda av sement andra gjorda utav palmtrad och halm. Vi gick in i deras kyrka som var helt tom, bortsett fran de 7 tavlor som hangde i taket. Vi traffade ocksa pa byns ledare.
Nar vi kom tillbaka till var resort var det dags for lunch. Darefter tog vi en fika hos sun-Bill innan det var dags for utcheckning. Farjan kom klockan 2, samma tid som den hade lamnat av oss. Tva timmar och tjugo minuter senare var vi framme pa o nr 15, White Sandy Beach.


Fortsattning foljer...
(Har fortfarande inte fatt tag pa nagra bilder. + att jag forlagt mina kamerasladd nagonstans.)

Fiji har varit helt underbart. Jag njot och tog vara pa varenda dag jag hade pa Pacific Ocean. Vi besokte fyra oar totalt och gjorde aven en del utflykter darifran.
Vi traffade saklart jatteharligt folk. Alla turister som aker till Fiji ar sa overdrivet snalla och trevliga mot alla. For pa Fiji lagger man ner krigsyxan och ar istallet glada. Fiji ar en plats dar tid och rum star stilla, dar den stressiga varlden runtomkring inte existerar. Det ar helt klart ett paradis. Tropiska oar, det klaraste vatten, underbart vackra korallrev, palmer, vita strander och manliga hula-hula dansare. (Vilket faktiskt var mycket sexigare an vad det later). Det ar en plats pa denna jord alla bor upptacka/uppleva och fa sig en egen uppfattaning om. Hur mycket jag an vill eller hur mycket jag an anstranger mig, gar det inte att beskriva med varken ord eller bilder hur underbart det verkligen ar. Undervattenslivet ar betydligt mycket vackrare an vad som visas ovanfor ytan. Let's say I found heaven on earth langt ner i det djupa bla. 
Jag kommer definitivt aka tillbaka till Fiji. Men nasta gang blir det med min framtida man nar vi kommit till 40-arskrisen. Da ska vi hyra en segelbat och segla runt bland oarna for sisadar en 3-4 veckor. Fiji ar en relax-plats. Ibland lite for relaxande for min smak da jag latt kan bli ganska uttrakad. Men aker man dit med sin partner njuter man av varandra. Att aka dit med en van som jag gjorde ar nog inte detsamma. 
Pa oarna finns inga supermarkets, atm´s, inga vagar, bilar eller mopeder. Dessutom finns det ingen mottagning langst upp pa de norra oarna. Jag fick angest nar jag inte kunde hora av mig till mamma och pappa. Det tog val en fyra/fem dar innan jag fick tag pa internet och kunde titulera mig om att jag var vid liv. Jag kande pa mig att min mamma holl pa att do av oro och visst var det sa. Allt som existerar pa oarna ar sanstrander, palmer, hangmattor, reception och bungalows. Jag hade behovt kopa en bikini men det kunde jag ju bara glomma, det fick bli kokosnotter over mina funbags och det funkade minst lika bra. 
Fiji ar ganska "dyrt", dyrare an Asien men billigare an Australien. Jag gjorde av med 1000 dollar totalt for tio dar, bortsett fran flybiljett tur och retur. Da fick jag tre mal mat varenda dag. Hade dorm vilket betyder att man delar bungalow tillsammans med andra, precis som ett hostel. For dessa pengarna gjorde jag ocksa sjuuuka aktiviteter vilket jag kommer skriva mer om senare. Internet, transport till och fran flygplats samt hotellen pa fastlandet, batpass och sen far vi inte glomma alkohol pa den legendariska partyon Beachcomber.

Jag tankte jag skulle skriva ett inlagg om varenda o vi besokte och beratta om den i ett eget inlagg. Annars blir det pa tok for mycket text och alldeles for manga bilder i detta inlagg. Apropa bilder vantar jag fortfaranmde pa Marcia. Men hon har lovat att komma forbi en runda ikvall och lamna over en skiva. Har far ni lite smakprov pa vad som vantar er.

I came to move, move, move, move
Get out the way me and my crew, crew, crew, crew



Veckan ar fullspackad. Gardagen firade vi Anne som arbetade sin sista dag pa hotellet med fest och bus i Bondi. Ramlade in fyra i min lagenhet imorse och vaknade upp med varldens baksmalla klockan 10 pagrund av den jadrans whiskyn. Ikvall blir det aterigen Bondi party, beach road och Bondi hotel eller eastern. Imorgon vilodag, middag med Marcia och co pa japansk restaurang i Bondi. IVY pa fredag. Pa lordag ska vi till Kings Cross, och pa sondag avslutar vi veckan med bbq och poolparty pa taket hos 1702 innan The Brazilian party i Darling Harbour.


Jag ska beratta om Fiji i nasta inlagg, vantar fortfarande pa bilderna som Marcia har.

I'm on my way to Fiji. Och precis som flygturen till Bali ska jag aka sjalv. Jag har redan handsvett och nast intill en hjartinfarkt. Efter denna resan ska jag aldrig mer satta mig pa ett flygplan sjalv. Pa Nadis flygplats ska jag mota upp sotaste Marcia och tillsammans ska vi hitta pa en massa bus pa Fiji-oarna under 10 dar. Chilla pa beachen, dricka singa och cocktails, lyssna pa reggae och allt annat som hor dar till.

Gonna be awesome tror jag!

Ar precis hemkommen till regniga och kalla Sydney efter 12 dagar pa harliga Bali. 
Efter forsta dagen pa stranden brande jag mina fotter, och efter fjarde dagen pa stranden brande jag ihjal mitt ora och insidan av min navel. Jag erkanner att det var klantigt av mig att missa smorja in fotterna, men vem fan smorjer in sig i naveln och sitt hogra ora? 

Under de tolv dagar jag var dar hade vi 6 dagars solsken, de andra dagarna regnade det. Och fran och med forra tisdagen blev Erik sjuk och har fatt ligga inne i sitt rum varenda dag. Stackarn, jag ar val mest bara glad att jag lyckades undga magsjukan. Sa det har varken blivit turistande, restaurang-besok eller utgang. Jag har bara legat pa stranden i min ensamhet och sett helt mobbad ut. Nej, nu ljog jag. Jag fick nya fantastiska vanner. Och en ny favoritman, efter pappa saklart. Han kommer pa delad andra plats tillsammans med Clarito. Balis Kaj heter Joseph, mannen som hyr ut solstolar pa stranden och saljer mat, dricka, frukt osv. Han och alla som jobbar for honom har tagit mycket val hand om mig. Sa de umgicks med mig hela dagarna, lag i solstolen bredvid, badade och de larde mig att surfa. Eller det gick sadar, jag hajade i alla fall tekniken. Sen att jag inte kom upp pa bradan ar ju ennan sak. Jag nojer mig med att glida liggandes pa bradan langs med vagen, det tyckte jag vart skitkul. Pa kvallarna bjod de mig pa middag nere vid stranden och om dagarna lag vi och drack bintang pilsener under parasollet ihop. Sen vinglade jag hemat varenda kvall nar jag var matt och glad. 
De sag mig som en i familjen och behandlade mig som en. De tyckte jag var sa liten och oskyldig. Jospeh kallade mig alltid for: saya boneka keramik kecil, vilket betyder "min lilla porslinsdocka".  Sa de gav mig ett nytt smeknamn, Baby C it is.
Igar pa min allra sista dag pa stranden gav de mig en massa fina presenter, Joseph, Mimi och jag grat. Shit vad man kan komma personer sa pass nara pa sa kort varsel. Det kanns som att jag har kant de i hela mitt liv och det ar sorjset att behova lamna dem. 

Eftersom Erik legat sjuk har jag inte riktigt fatt ut det jag velat av min vistelse pa Bali. Jag menar, vem aker till stallen som Turtle Island och allt annat som finns att utforska helt sjalv? Inte jag. Det far vanta tills nasta ar, for da har jag lovat mina kara att komma tillbaka. 



Baby C.

Jag lever, I'm in Bali.

Resan hit var garanterat det varsta jag vart med om, jag svettades flera liter av radsla och fick tusentals hjartklappningar. Men nu ar jag i alla fall har och har det hur underbart som helst. Jag landade i Denpasar igar klockan 17:35, tog taxi till Suna beach inn hotel har i Kuta for att checka in. Frashte upp mig och sedan gick vi till en restaurang som lag pa stranden, dar det var bord och stolar i en pool, fett coolt. Vi bestallde in mojitos, forratt och varmratt for under 20 australienska dollar, vilket motsvara ca 120 svenska kronor, lika mycket som jag betalar for en mojito inne pa Ivy. Efter mat och dryck fick jag en guidad tur runt Kutas gator utav Erik innan det var laggdags. Idag kakade vi pannkakor, farsk frukt och blaskigt kaffe till frukost har pa hotellet. Sedan gick vi ner till den kritvita stranden med palmer pa tio minuter, bestallde in singa och farsk frukt. Dar lag vi och hade det allmant bra under hela dagen.

Det kanns sa jakla harligt att kunna ga runt i shorts dygnet runt utan att behova frysa. Det ar over 30 grader varmt om dagarna och runt 25 om kvallarna/natterna.
Bali paminner mycket om Thailand. Alla manniskor ar sa otroligt trevliga, snalla och hjalpsamma. Sen finns det ju dock vissa jobbiga forsaljare pa stranden som inte forstar orden "nej tack", och efter att ha behovt saga det 10 ganger vill man ju bara banka de i huvudet. Gatorna ar smutsiga, vagarna ar sma och tranga och det ar svart for bilar att ta sig fram, mopeder finns det daremot gott om. Overallt finns det sma sota stand som saljer sa sjukt mycket fina och haftiga saker. Och det basta av allt ar att precis allting ar sa jakla billigt, jag ar miljonar har borta.

Medans frugan och resten av mina vanner hemma i Sydney ska tillbringa natten pa Ivy ska vi ut och ata middag med Eriks kompisar och sedan testa pa Balis uteliv.  

Imorgon flyger jag till Kuta, Bali. En utav mina sambosar ar dar sa jag ska aka dit for att mota upp honom. Det kanns sa mycket battre och tryggare att veta att man har nagon man kanner sen innan att umgas med, istallet for att vara dar helt ensam och lost. Det ska bli hur kul som helst och jag ar taggad till tusen. Han berattade att vadret ar helt underbart och maten delicious! Annat an kalla Sydney det. Jag ska vara dar i tolv dar, sa jag aker tillbaka till Sydney igen den 2 augusti for en vecka. Sen har jag en till resa bokad den 9 augusti men den berattar jag om da.
 
Det varsta av allt ar att jag ska aka helt sjalv, alltsa sitta i ett flygplan en massa langa timmar, mitt storsta hatobjekt har i varlden. Flygradd som  jag ar och alltid far panik, angest och gratattacker ar skaptisk till om jag kommer overleva denna resa. Jag kan tanka mig att det ar tusen ganger varre att aka helt sjalv nar man ar sa forbaskat radd som jag ar, och inte har nagon som kan trosta mig.
Om jag overlever resan hors vi igen nar jag satt mig i sakert forvar, rakna med eftermiddagen svensk tid imorgon. Annars, ja da ses vi pa den andra sidan!

Varenda sista helg i juni (detta aret forsta i juli pga midsommar forra helgen) samlas alla foretagen fran Hallabro och spelar i masterskapen (fotboll) om vem som ska ta guld.
Tidigt pa formiddagen samlas lagen utanfor omkladningsrummet pa Bjorkvallen (Hallabros idrottsplats) for forfest. Kl 14 drar forsta matchen igang och finalen brukar avslutas runt 17-18 tiden. Det brukar vara 8 lag, alla moter alla. Darefter ar mitt lag valkomna hem till mig for att fira med champagne att vi som vanligt tagit guld. Kl 20 samlas alla som deltagit i foretags-fotbollen ater igen pa Bjorkvallen for middag inne i det stora partytaltet. Efter mat, dryck och trevligt sallskap drar trubaduren igang och festen pagar till langt in pa natten.

Sedan jag var sju manader gammal har jag varit dar varenda ar och hejat pa mitt lag, Strandbergs (AB). Jag skulle verkligen gora vad som helst for att fa vara pa Myrstigen 9 nu och snacka taktik med pappa. Och senare under dagen sitta i min brassestol och kolla pa alla andra amator-lag som spelar. Men nar mitt lag kommer in slacks arenan, folk staller sig upp och jublar och vi far skriva autografer hela dagen. 
Jag och min storsta konkurrent, Micaela - foretagsdotter till Rostfria har sedan tidig alder, med andra ord redan pa dagis borjade vi catfightas med varandra om vilket lag som var bast och vilket lag som skulle vinna. Jag ser framfor mig att nar vi ar attio ar gamla, jag och Micaela, kommer vi fortfarande sta dar pa Bjorkvallen i Hallabro varenda sista helg i juni och heja pa vara lag sa mycket att lostanderna flyger ut och vi kommer fortfarande att catfightas, men nu med vara rulator(er?).

Jag har haft san hemlangtan den senaste veckan. Mer nu an vad jag hade under jul. Jag vill verkligen hem, NU. Jag vill hem till Sommarfesten. Fotbollen, Strandbergs, gemenskapen, och for att inte glomma att framat natten nar alla har fatt i sig alldeles for manga Skane dansar var och varannan manniska uppe pa borden, gammal som ung. Buggar och sjunger till gamla sommafesten-klassiker. Jag tvingar alltid brorsan Bjorn spela (betala) chokladhjulet med mig tills han inte har nagra pengar kvar, haha stackarn. Men allra mest av allt vill jag hem till sommarfesten for att vara med min fina van, Micaela. For detta ar var dag, din och min. Caroline & Micaela + Strandbergs mot Rostfria = Sommarfesten. 
Pappa har lovat att ringa mig efter varenda match for en muntlig rapport. Och jag har laddat upp min mobil med 100 dollar som jag ska slosa bort pa kaxiga sms till Mitchie, tvekar dock pa att 100 kommer att racka. Jag bjuder er alla pa den storsta sommarfesten-klassikern utav de alla, Do you remember when we used to sing?
Sha la la la la la la la la la la te da Sha la la la la la la la la la la te da ... la te da

Kanns tungt att for forsta gangen i mitt liv missa sommarfesten, speciellt iar da det ar 40-ars jubileum. Men tror mig, detta ar bara en engangsgrej, aldrig mer i hela mitt liv kommer jag missa en sommarfest! Mitt crew har lovat att kampa for mina ara trots att jag inte ar narvarande! FORCA STRANDBERGS!
OBS - detta inlagg ska tas med en nypa salt! Halften av det som star stammer inte till 100 procent, men nast intill ;)

Ikvall ar det swedish party pa Sidebar, tema och dresscode ar midsommarafton med gult och blatt. Jag och mina roomies ska dit och dansa sma grodorna runt stangen innan vi tar taxi till Ivy. Jag skulle forsoka forklara igar vad midsommar var for mina sambosar och om alla dess traditioner, slutresultatet blev i liknande med:
Vi firar att den svenska sommaren ar kommen genom att leka grodor som dansar runt ett trad som har hjul i grenarna och blommor pa stammen. Vi tillverkar jesuskransar att ha i haret + att vi ater sill, potatis och jordgubbar, dricker snapsar och sjunger hela natten lang. Dock far man inte glomma bort att hoppa over sju garsgardar och plocka sju sorters blommor att lagga under kudden for att dromma om den man kommer att gifta sig med.
Mina vanner tycker har med att vi svenskar ar lite smatt underliga, men de ar i alla fall pepp pa att fira mid-summer med mig idag.

Erik har satt pa hogsta volym till "svenne banan". Lily gick precis ner for att kopa rosa bubbel och jordgubbar, jag ska fortsatta harfona (vi har ingen torktumlare) mina klader innan jag gar ner till var tradgard som bestar av asfalt, och grava upp lite ogras. Jag menar, vad ar en midsommar utan gront i haret?


Glad midsommar allihop!