longwaydownunder

Ar precis hemkommen till regniga och kalla Sydney efter 12 dagar pa harliga Bali. 
Efter forsta dagen pa stranden brande jag mina fotter, och efter fjarde dagen pa stranden brande jag ihjal mitt ora och insidan av min navel. Jag erkanner att det var klantigt av mig att missa smorja in fotterna, men vem fan smorjer in sig i naveln och sitt hogra ora? 

Under de tolv dagar jag var dar hade vi 6 dagars solsken, de andra dagarna regnade det. Och fran och med forra tisdagen blev Erik sjuk och har fatt ligga inne i sitt rum varenda dag. Stackarn, jag ar val mest bara glad att jag lyckades undga magsjukan. Sa det har varken blivit turistande, restaurang-besok eller utgang. Jag har bara legat pa stranden i min ensamhet och sett helt mobbad ut. Nej, nu ljog jag. Jag fick nya fantastiska vanner. Och en ny favoritman, efter pappa saklart. Han kommer pa delad andra plats tillsammans med Clarito. Balis Kaj heter Joseph, mannen som hyr ut solstolar pa stranden och saljer mat, dricka, frukt osv. Han och alla som jobbar for honom har tagit mycket val hand om mig. Sa de umgicks med mig hela dagarna, lag i solstolen bredvid, badade och de larde mig att surfa. Eller det gick sadar, jag hajade i alla fall tekniken. Sen att jag inte kom upp pa bradan ar ju ennan sak. Jag nojer mig med att glida liggandes pa bradan langs med vagen, det tyckte jag vart skitkul. Pa kvallarna bjod de mig pa middag nere vid stranden och om dagarna lag vi och drack bintang pilsener under parasollet ihop. Sen vinglade jag hemat varenda kvall nar jag var matt och glad. 
De sag mig som en i familjen och behandlade mig som en. De tyckte jag var sa liten och oskyldig. Jospeh kallade mig alltid for: saya boneka keramik kecil, vilket betyder "min lilla porslinsdocka".  Sa de gav mig ett nytt smeknamn, Baby C it is.
Igar pa min allra sista dag pa stranden gav de mig en massa fina presenter, Joseph, Mimi och jag grat. Shit vad man kan komma personer sa pass nara pa sa kort varsel. Det kanns som att jag har kant de i hela mitt liv och det ar sorjset att behova lamna dem. 

Eftersom Erik legat sjuk har jag inte riktigt fatt ut det jag velat av min vistelse pa Bali. Jag menar, vem aker till stallen som Turtle Island och allt annat som finns att utforska helt sjalv? Inte jag. Det far vanta tills nasta ar, for da har jag lovat mina kara att komma tillbaka. 



Baby C.