longwaydownunder

Varenda sista helg i juni (detta aret forsta i juli pga midsommar forra helgen) samlas alla foretagen fran Hallabro och spelar i masterskapen (fotboll) om vem som ska ta guld.
Tidigt pa formiddagen samlas lagen utanfor omkladningsrummet pa Bjorkvallen (Hallabros idrottsplats) for forfest. Kl 14 drar forsta matchen igang och finalen brukar avslutas runt 17-18 tiden. Det brukar vara 8 lag, alla moter alla. Darefter ar mitt lag valkomna hem till mig for att fira med champagne att vi som vanligt tagit guld. Kl 20 samlas alla som deltagit i foretags-fotbollen ater igen pa Bjorkvallen for middag inne i det stora partytaltet. Efter mat, dryck och trevligt sallskap drar trubaduren igang och festen pagar till langt in pa natten.

Sedan jag var sju manader gammal har jag varit dar varenda ar och hejat pa mitt lag, Strandbergs (AB). Jag skulle verkligen gora vad som helst for att fa vara pa Myrstigen 9 nu och snacka taktik med pappa. Och senare under dagen sitta i min brassestol och kolla pa alla andra amator-lag som spelar. Men nar mitt lag kommer in slacks arenan, folk staller sig upp och jublar och vi far skriva autografer hela dagen. 
Jag och min storsta konkurrent, Micaela - foretagsdotter till Rostfria har sedan tidig alder, med andra ord redan pa dagis borjade vi catfightas med varandra om vilket lag som var bast och vilket lag som skulle vinna. Jag ser framfor mig att nar vi ar attio ar gamla, jag och Micaela, kommer vi fortfarande sta dar pa Bjorkvallen i Hallabro varenda sista helg i juni och heja pa vara lag sa mycket att lostanderna flyger ut och vi kommer fortfarande att catfightas, men nu med vara rulator(er?).

Jag har haft san hemlangtan den senaste veckan. Mer nu an vad jag hade under jul. Jag vill verkligen hem, NU. Jag vill hem till Sommarfesten. Fotbollen, Strandbergs, gemenskapen, och for att inte glomma att framat natten nar alla har fatt i sig alldeles for manga Skane dansar var och varannan manniska uppe pa borden, gammal som ung. Buggar och sjunger till gamla sommafesten-klassiker. Jag tvingar alltid brorsan Bjorn spela (betala) chokladhjulet med mig tills han inte har nagra pengar kvar, haha stackarn. Men allra mest av allt vill jag hem till sommarfesten for att vara med min fina van, Micaela. For detta ar var dag, din och min. Caroline & Micaela + Strandbergs mot Rostfria = Sommarfesten. 
Pappa har lovat att ringa mig efter varenda match for en muntlig rapport. Och jag har laddat upp min mobil med 100 dollar som jag ska slosa bort pa kaxiga sms till Mitchie, tvekar dock pa att 100 kommer att racka. Jag bjuder er alla pa den storsta sommarfesten-klassikern utav de alla, Do you remember when we used to sing?
Sha la la la la la la la la la la te da Sha la la la la la la la la la la te da ... la te da

Kanns tungt att for forsta gangen i mitt liv missa sommarfesten, speciellt iar da det ar 40-ars jubileum. Men tror mig, detta ar bara en engangsgrej, aldrig mer i hela mitt liv kommer jag missa en sommarfest! Mitt crew har lovat att kampa for mina ara trots att jag inte ar narvarande! FORCA STRANDBERGS!
OBS - detta inlagg ska tas med en nypa salt! Halften av det som star stammer inte till 100 procent, men nast intill ;)